Accept me at my strongest, support me at my weakest.
Jag har nog inte riktigt erkänt för mig själv att den här gången har allt känts dubbelt upp. Mina känslor och mitt humör har varit som en bergodalbana där vissa dagar är bra och andra mindre bra. Jag önskar bara att fler hade frågat hur mår du? och stöttat mig. Tyvärr har de tagit avstånd istället och jag har praktiskt taget fått vara min egna hjälte den här gången. För min egen skull måste jag börja tänka på vilka som är värda att hjälpa för det gör ont att ställa upp för folk och när man själv behöver hjälp ser man inte röken av dom ..


Kommentarer
Trackback