Time to be strong
Igår kände jag mig lättnad på ett sätt för man kunde börja andas utan att känna en tyngd på bröstkorgen och den jobbiga klumpen i magen försvann, tack vare att min pojkvän hörde av sig via facebook. Jag försöker fortfarande komma på hur jag ska hantera det hela på bästa möjliga sätt, vet om att första veckorna är dom jobbigaste och att det kommer finns dagar som är lättare än andra. Det felet jag gör är att tänka för mycket på vad som händer och om det händer där nere för det värsta för mig är nog oroligheten och ovissheten man går runt med tills man faktiskt hör av honom. Det här kommer inte att knäcka mig utan kommer bara få mig att bli starkare och bli mer säkrare på att klarar vårt förhållande/vi det här kommer man klara vad som helst.
Du är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på när jag somnar, saknar dig älskling!
